Ragnhild Pohanka
MP · Sweden
“Herr talman! Jag funderar på varför människor i tunga industriyrken slutar arbeta vid i genomsnitt 57 års ålder. Jag tror inte att det beror på att de inte vill arbeta utan på att de inte orkar längre. 50-talisterna har inte kunnat göra medvetna val. De kan inte göra det nu heller. Det är för sent. Hur skall det gå för dem?”
“Genom de ökade egenavgifterna minskar det solidariska inslaget i finansieringen. Egenavgifterna bör successivt avvecklas. Det kan göras på flera sätt. Det kan delvis ske som ett led i en grön skatteväxling, där skatten på arbete sänks, medan skatterna på förbrukning av energi och naturresurser och på miljöutsläpp höjs kraftigt.”
“Fru talman! Jag bollar tillbaka en fråga som jag inte fick svar på: Hur skall ATP trappas ned och folkpensionen förvandlas till garantipension? Inte heller detta är löst. Jag tycker att det är alldeles självklart att man på nytt måste ta ställning när det ett så viktigt beslut fattas i dag.”
“Herr talman! Jag förstår att det inte finns tid till att svara på alla invecklade frågor. Men 50-talisterna har inte kunnat göra något val. De visste inte hur detta pensionssystem skulle utformas. Nu är det för sent för dem att göra ett val. Hur skall vi hjälpa dem i övergången? Det har funnits möjlighet att hjälpa dem en längre tid.”
“Avdragen gynnar också höginkomsttagare mer än låginkomsttagare eftersom de har högre marginalskatt. En annan effekt av den växling till egenavgifter som nu föreslås permanentas i det nya pensionssystemet är att de som har inkomster över taket på 7,5 basbelopp i allt högre grad slipper betala avgift för den del av inkomsten som överstiger…”
“Så här litet grand idylliserat tänker många sig ålderdomen. Vacker, nostalgisk och kärleksfull. Men för att med en annan diktares ögon ge en annan bild skall jag läsa några strofer ur Dan Anderssons En gamling.”