Amanda Agestav
Stockholms län · KD · Sweden
“Fru talman! Det finns säkert en hel del till att göra för att komma till rätta med de uttryck som vi ser i dag. Men vi kan inte stillatigande se på när barn och unga utsätts för våld i hemmet, i skolan eller på stan. Våld föder bara mer våld och löser inga konflikter.”
“I dag är det en omöjlighet för de flesta. Föräldrar tvingas mer eller mindre att lämna bort sina små barn 8-10 timmar per dag, ibland mer. Dagens unga har växt upp i stora förskolegrupper där personalen inte räcker till. Den som skriker högst får uppmärksamhet.”
“Den bara finns där. Men vad är det som har hänt? Varför är ropen så starka från ungdomsvärlden i dag? Vi som alla tillhör vuxenvärlden har ett stort ansvar för det som händer. Vi måste alla rannsaka oss själva och fråga: Vad har vi gjort med de unga - de som en gång var det här lilla barnet? Fru talman!”
“Politiskt måste vi också ta konsekvenser. Vi måste utforma system som gör det möjligt för de föräldrar som så önskar att gå ned i arbetstid utan att förlora ekonomiskt på det. Maxtaxan löser inte problematiken i förskolan. Det är antalet barn i barngrupperna som måste minska. Först då kommer armarna att räcka till för varje barn.”
“Fru talman! Se mig och älska mig! Det är ropen vi hör i dag från ungdomsvärlden. Det är rop som ibland tar sig felaktiga uttryck. Alla människor vill bli älskade. Alla människor vill bli sedda.”
“Det säger sig självt att den här ekvationen inte går ihop. Om ett barn har tur har det möjlighet att prata med sina föräldrar i genomsnitt tio minuter om dagen. Men det är inte alla barn som får den här möjligheten. I dag finns det nämligen inte många vuxna som talar med ungdomar utan att få betalt för det.”